I fredags på hemvägen blev jag kaffesugen (ovanligt? Nä) och gick till bistron för att hämta en Cappuccino. Av de tvåhundranitton cappuccinos jag druckit på X2000 har Bistropersonalen insisterat tre gånger på att jag inte är behörig att hälla upp dem själv. I fredags var en av dem. Visserligen kanske det kan ses som bra service, men jag vill bara visa mitt kort, hälla upp mitt kaffe och gå och sätta mig hos min hund igen, så fort som möjligt.
Anyway, den vänliga kvinnan i kassan förklarade att jag inte fick hantera espressomaskinen själv.
- Det är så lätt att bränna sig, och vår försäkring täcker inte det, sa kassörskan medan hon tog min mugg.
- Okej. Jag tar en cappuccino.
Kassörskan häller upp cappuccinon och räcker mig muggen utan att sätta på locket.
- Eh, nu om något är det väl lätt att bränna sig? säger jag, och räcker fram locket. Att stå och balansera mitt i gången med en mugg het cappuccino och ett lock som har en tendens att gå sönder samtidigt som tåget passerar växlarna söder om Stockholm C var inget jag var jättesugen på.
- Äsch, det är inte så varmt.
WHAT? Det heta kaffet med ångad mjölk som hon av försäkringsmässiga skäl absolut var tvungen att hälla upp åt mig två sekunder tidigare är nu helt plötsligt "inte så varmt"? Jag visste inte ens vad jag skulle svara.
Idag däremot är det måndag och jag jobbar hemma. Här får jag dessutom själv bestämma exakt hur jag vill ha min cappucino. :)