Kan inte alla människor sluta åka tåg? Det är så jobbigt när det är trångt och stökigt och högljutt.
(gnäll gnäll)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om livet som långdistanspendlare
Resenären
SJ-bloggen skrivs av en långdistanspendlare som reser dagligen med X2000. Bloggen är ett sätt att få ur mig all frustration och ilska som pendlandet orsakar. Allt som skrivs på bloggen är sant, även om det ibland kan kryddas med subjektiva funderingar.
Allmänna klagomål
- Allmäna klagomål (67)
- Bistron (16)
- Bokningssystemet (3)
- Frågor (9)
- Glädjebesked/beröm (17)
- Information (1)
- Internet (2)
- kaffe (2)
- konduktörer (15)
- Medresenärer (38)
- Om förseningar (58)
- Prio (8)
- Punktlighet (6)
- Spänning (19)
- Tips till SJ (21)
- Tyst avdelning (10)
- Överraskningar (2)
1 kommentar:
Nej, det är faktiskt skönt med folk på tåget, åtminstone om man åker lite senare på kvällen.
Däremot önskar jag att folk börjar kolla var de sätter fötterna och slutar sätta dem på min hund. Speciellt medelålders män, de är antingen otroligt klantiga eller sjukt arroganta. Efter att min hund har skrikit till för att de trampar henne på tassen/nosen så bryr de flesta sig inte ens om att be om ursäkt. Vissa verkar knappt märka det.
Jag har funderat på att sätta upp en orange skylt på sätet framför med hjälp av kardborreband. En nedåtriktad pil och texten "Trampa inte på hunden". Eventuellt kompletterat med en bild på en hund med enorma huggtänder som biter någon i benet.
(Nej, hon får inte plats under sätet. Inte heller framför sätet. Hon sticker ut 10-15 cm i gången och så är det bara. Och djuravdelningen ligger vägg i vägg med bistron så det är helt sjukt med trampande fötter ibland).
Skicka en kommentar