Barnarbete

Då var det dags igen. Efter tre veckors ledighet satt jag åter på X2000 mot Norrköping i morse. Det mesta var som vanligt. Radion fungerade inte. Kaffet var svagt. Men det kan bero på att bistropersonalen bestod av en tioårig pojke. Tioåringar kan inte göra gott kaffe.

Dessutom tror jag att jag träffade konduktören med tofs som har diskuterats i kommentarerna. En blond karl med hästsvans och glasögon som glatt välkomnade alla nya passagerare och tyckte att det var himla trevligt att man skulle åka med just detta tåg. Dessutom förklarade han de trasiga dörrarna med att det var skånska dörrar. Då är det lite som det är. Tydligen.