Fler avgångar - eller inte.

SJ har satt in fyra nya avgångar mellan Stockholm och Linköping speciellt för oss pendlare. HERREGUD vad snällt! Det betyder att jag kan åka en dubbeldäckare en halvtimme senare än min ordinarie avgång.

Och tur är väl det, för min ordinarie avgång är smockfull med människor sedan SJ hastigt och lustigt beslutade att ställa in några avgångar per dag med X2000 mellan Stockholm och Köpenhamn. Alla som ska åka 5.19 får nu istället ta 6.21. Något som verkade ta hela personalstyrkan på sängen efter julledigheterna. En något ansträngd konduktör hördes i högtalarna i måndags

"jaaa... vår ledning har i helgen bestämt att 17 X2000-tåg ska tas ur trafik under januari månad. Det betyder att en del avgångar ställs in och att de andra tågen blir väldigt fulla. Ni som skulle ha åkt 5.19 och som istället har fått biljett på det här tåget, har tyvärr bara sittplats till Linköping. Efter det är tåget fullbokat och jaaa... vi har ju en bistro som några kan sitta i. Och sen finns ju min tjänstekupé, men det är ju bara en plats... "

Snällt ändå. Att erbjuda tjänstekupén till platslösa resenärer. Mycket snällt.

Lite vänlighet kan göra så mycket

I morse kom tåget in till perrongen i Stockholm en halvtimme försent (tydligen för andra morgonen i rad, men jag jobbade hemifrån igår, lucky me). Jag var jättesur. När jag gick in i bristron och försökte hämta kaffe fick jag veta att bistron inte skulle öppna förrän i Södertälje. Då blev jag ännu surare. Sen såg jag att andra passagerare kom bärandes på kaffemuggar. Anar du hur sur jag blev då?

Surare än surast gick jag till bistron och hämtade mitt kaffe. "Skulle inte bistron öppna först i Södertälje?" grymtade jag fram. Jo, det trodde bistrokvinnan, men hon hade hunnit öppna tidigare, var inte det bra? Och behövde jag hjälp att bära? Sen tog hon en av kaffemuggarna (jag hämtade till en medpendlare också) och bar i väg med den.

Det gjorde ju inget alls att tåget var försenat.

Inget fel på korglutningen

På väg till jobbet började tåget skaka, rycka och liksom hoppa. Det var omöjligt att jobba och jag gick för att fråga om problemet bara var i vagn 5, eller om det var hela tåget som var ryckigt.

"Det är INTE korglutningen" säger tjejen i Bistron.
"Eh, nähä. Så korglutningen funkar alltså?" Frågar jag en smula förvirrat eftersom jag inte har nämnt nåt om den.
"Det är såhär skakigt på den här sträckan" fortsätter hon.

Jag orkade inte ens göra nån invändning.

Dålig information eller bara ren och skär lögn?

I torsdags när jag åkte till jobbet fick jag veta att vissa tåg skulle ledas om via Nyköping pga banarbete utanför Gnesta. Jag gick också in på SJ:s hemsida och läste vilka tåg det gällde och att det skulle leda till 10-20 minuters försening.

I torsdags när jag åkte hem från jobbet med ett av tågen som skulle ledas om via Nyköping sa konduktören när vi lämnade Norrköping "vi fick precis nu veta av trafikledningen i Stockholm att det här tåget kommer att ledas om via Nyköping. Det kommer att leda till en försening på 4-5 minuter."

Visste jag mer än konduktören eller ljög han bara?

(Samma konduktör varnade även resenärer som skulle ha bytt tåg i Södertälje att gå av där, för då kunde de bli kvarlämnade i "bushen". Eftersom tåget var sent skulle de byta i Stockholm istället.)

Bistrons öppettider

När man åker 6.20 från Stockholm C varje dag har man sina vanor. Det finns liksom inte tid eller ork för spontanitet. Fötterna styr en exakt samma väg, varje dag, så att huvudet slipper tänka. Ut genom dörren, ner för trappan, till tunnelbanan, ta en metro, ner för rulltrappan, på tåget, av vid t-centralen, upp för rulltrappan bort till bänkarna, sitta. Upp till tåget, in i bistron, ta kaffe, till sittplatsen. Rutiner.

Men ibland bryts rutinerna av att tågpersonalen vägrar öppna bistron före avgång. Då kan de sätta en mugg över kaffeapparaten med texten "stängt" på. Idag var det en man som inte respekterade detta. Dessutom var han dum nog att sätta sig i bistron med sitt kaffe som han hade tjyvat. Bistromannen blev jättearg.

Jag tycker att det är irriterande att behöva stå och vänta i bistron på att få ta gratis kaffe, men det är ju ändå upp till tågpersonalen att bestämma.

Mycket bra service!

I morse hade tåget inga numreringar på vagnarna, vilket skapade stor irritation och huvudbry hos passagerarna. De flesta gick in i bistrovagnen och frågade bistromannen vilken vagn de befann sig i. Bland annat utspelade sig följande konversation:

Tant: vilken vagn är det här?
Bistroman: 4
Tant: varför står det inte på tåget?
Bistroman: för att skyltarna är trasiga.
Tant: jaha, men det vore ju väldigt bra om det stod.

Eh, ja det är klart att det vore väldigt bra. Som att det var med flit. Bistromannen var mycket vänlig mot alla passagerare och jag fick lust att erbjuda mig att ställa mig utanför tåget och ropa ut vagnsnumren. Men precis då blåste konduktören i visselpipan.

Skyll på passagerarna!

I morse var tågpersonalen ovanligt irriterad. Alla verkade jättesura. Bistromänniskan fräste fram ett "ok, gör det då" på en fråga om det gick bra att ta te om man hade priokort. Sen blev tåget tio minuter försenat och det skyllde föraren upprepade gånger på resenärerna.

Tåget ska gå 6.10, tidtabellen är omlagd och tåget går tio minuter tidigare än normalt på grund av arbetet med tunnlarna i Graversfors. Det är bara det att om man har varit ute i god tid och köpt biljetter (vilket ju SJ faktiskt uppmuntrar genom att släppa ett fåtal billiga biljetter som tar slut först) så får man inte veta att tåget går tio minuter tidigare. Det står 6.20 på biljetterna och någon vidare information verkar de allra flesta inte ha fått. Det leder ju till att människor kommer rusande i sista sekund, och att många faktiskt missar tåget trots att de är "i tid" till stationen.

På måndagmorgnar är tåget nästan alltid helt fullt och idag kom det in på perrongen 3 minuter före avgång. Det i sig gör det omöjligt att avgå i tid eftersom det tar mer än tre minuter för alla att hitta rätt vagn och gå på med allt bagage. Dessutom kom då några "försenade" resenärer i sista sekund och slet upp dörrarna när de hade stängts, vilket ytterligare försenade avgången.

Förarens ENDA förklaring till förseningen var ändå att passagerare hade ryckt i dörrarna efter att de stängts, vilket lett till att tåget missat avgångssignalen. Det i sin tur skulle MINSANN leda till YTTERLIGARE förseningar, bara så ni vet det, och det är ert eget eller era medpassagerares fel!

Livegna

Jag får känslan av att SJ-anställda identifierar sig lite väl mycket med sin arbetsgivare. Här på bloggen har det kommit en del kommentarer om att jag klagar och skäller på personalen när det är Banverkets fel att tåget är sent. Jag tycker att det är orättvist.

Jag skäller inte på personalen om de inte är otrevliga eller gör något konstigt (som är smått rasistiska eller ger resenärer extrapriser). Jag skäller för det mesta på SJ som företag och ni som jobbar åt dem har faktiskt en helt egen identitet. Ni är individer, inte ett kollektiv.

Det har också kommit en del kommentarer om att det inte är SJ:s fel att tågen är sena när Banverket gör reparationer och att det borde vara Banverket som betalar SJ:s kunder ersättning för förseningarna. Men jag är ju kund hos SJ, inte hos Banverket. Och jag tycker faktiskt att SJ (företaget, inte personalen) är nonchalanta i den frågan.

En bra jämförelse är väl SL, det är ju så vi dagspendlare använder SJ, som dagligt färdmedel. SL:s spårbundna trafik sköts av inhyrd entreprenör (lite olika vilka) och järnvägarna ägs av Banverket. Ändå är det SL som ersätter trafikanterna vid förseningar. Och vid exempelvis senaste busstrejken erbjöd sig SL att köpa tillbaka månadskorten av dem som bodde längs Farstalinjen och var beroende av ersättningsbussar. SJ driver istället process mot en man som försöker lämna tillbaka sitt årskort på grund av att tjänsten han köpte inte höll måttet.

Det är lite olika inställning tycker jag.

Larm på toaletten - det löser sig själv

"Befattning 2, kan du kontrollera larmet på toaletten i vagn sex" ropade tågvärden ut i mikrofonen från bistron.

Sen tittade han på oss och fortsatte "Det är jag som är befattning 2. När man ropar sådär brukar det lösa sig av sig själv".

Och mycket riktigt stängde någon av larmet.

Bra prutat

Häromdagen tjuvlyssnade jag på en karl som satt bakom mig på tåget och uppenbarligen inte hade någon biljett. När konduktören gick förbi ville han köpa en biljett till mitt i Småland nånstans eller nåt liknande. Det skulle kosta strax över 1000 kronor.

"Tar ni andra valutor än kronor?" Frågade resenären och fick ett jakande svar. "Tar ni baht?" Det gör de ju tyvärr inte på X2000, bara dollar och euro. Mannen försökte då betala med kort, men just det kortet han hade fungerade inte på tåget. Han hade kontanter, men inte så mycket som biljetten kostade. Konduktören ursäktade sig och försvann för att diskutera med en kollega.

Efter ett tag kom hon tillbaka med ett bättre erbjudande: 563 kronor. Det var ju ganska bra prutat. Ibland kan det löna sig att inte köpa biljett i förväg. Tydligen.

Sommartider

Klockorna på X2000 visar fortfarande vintertid. Det är tydligen extra besvärligt att byta mellan sommartid och vintertid på X2000. Först tänkte jag att det kanske bara var EN person som kunde ställa om klockorna och att alla tåg var tvungna att åka till den här personen för att få sina klockor omställda och att det var därför det tog så lång tid. Men så är det inte.

Tydligen måste tågen in på verkstan för att få sommartid. Och med tanke på att det inte finns några extra X2000 tåg att sätta in ens när de går sönder, så kan man ju tänka sig att situationen blir besvärlig.

Tågpersonalen förklarade det hela som en "miss i konstruktionen".

Otrevligheter

Det är fullständigt onödigt av personalen på SJ att vara otrevliga.

Visst, jag fattar att det är tidigit på morgonen och att de är trötta. Jag fattar att många resenärer är besvärliga och att det är jobbigt. Men det är trots allt ett serviceyrke.

Om personalen inte har hunnit öppna bistron innan tåget åker och inte meddelar resenärerna om detta via högtalarsystemet så KOMMER resenärerna att stå i vägen tills de öppnar. Det är dessutom inte lätt att veta på vilka tåg det är ok att ta kaffe innan de har öppnat när man har priokort och på vilka tåg det INTE är ok. Det händer ofta att personalen glömmer att sätta på radion och när en passagerare frågar om den är på GÅR det att svara snällt och vänligt. Man måste inte fräsa.

Jag tycker inte att de där charmkurserna som SJ lär ha skickat sin personal på har gett så bra resultat.

Barnarbete

Då var det dags igen. Efter tre veckors ledighet satt jag åter på X2000 mot Norrköping i morse. Det mesta var som vanligt. Radion fungerade inte. Kaffet var svagt. Men det kan bero på att bistropersonalen bestod av en tioårig pojke. Tioåringar kan inte göra gott kaffe.

Dessutom tror jag att jag träffade konduktören med tofs som har diskuterats i kommentarerna. En blond karl med hästsvans och glasögon som glatt välkomnade alla nya passagerare och tyckte att det var himla trevligt att man skulle åka med just detta tåg. Dessutom förklarade han de trasiga dörrarna med att det var skånska dörrar. Då är det lite som det är. Tydligen.

Kända!

Tågvärden med tofs känner igen oss nu. Idag hade vi nog inte behövt visa upp våra priokort när vi hämtade gratis kaffe.

Skojfriskt

"Jag är redan klar" sa de ena konduktören till den andra. "Det här går ju som på räls."

(taget ur verkligheten)