Lite vänlighet kan göra så mycket

I morse kom tåget in till perrongen i Stockholm en halvtimme försent (tydligen för andra morgonen i rad, men jag jobbade hemifrån igår, lucky me). Jag var jättesur. När jag gick in i bristron och försökte hämta kaffe fick jag veta att bistron inte skulle öppna förrän i Södertälje. Då blev jag ännu surare. Sen såg jag att andra passagerare kom bärandes på kaffemuggar. Anar du hur sur jag blev då?

Surare än surast gick jag till bistron och hämtade mitt kaffe. "Skulle inte bistron öppna först i Södertälje?" grymtade jag fram. Jo, det trodde bistrokvinnan, men hon hade hunnit öppna tidigare, var inte det bra? Och behövde jag hjälp att bära? Sen tog hon en av kaffemuggarna (jag hämtade till en medpendlare också) och bar i väg med den.

Det gjorde ju inget alls att tåget var försenat.

Gratis grejjer. Eller inte.

En spännande nyhet för mig när jag började jobba igen var ju att jag skulle få gratis kaffe latte på tåget. Godare än bryggkaffet och kanske framförallt kanske lite mer safe. Bryggkaffet kan ju smaka precis hur som helst beroende på vem som har gjort det och när det har gjorts.

I alla fall, jag såg fram emot kaffe latten! Men ack vad jag bedrog mig. 3 gånger av 4 kan man inte få någon kaffe latte. Jag visste ju att maskinen ofta var trasig, men det vanligaste är att de inte har hunnit göra rent maskinen. Jag tänker ju att de borde göra det före avgång. Inte i Södertälje.

Hett kaffe är inte så varmt

I fredags på hemvägen blev jag kaffesugen (ovanligt? Nä) och gick till bistron för att hämta en Cappuccino. Av de tvåhundranitton cappuccinos jag druckit på X2000 har Bistropersonalen insisterat tre gånger på att jag inte är behörig att hälla upp dem själv. I fredags var en av dem. Visserligen kanske det kan ses som bra service, men jag vill bara visa mitt kort, hälla upp mitt kaffe och gå och sätta mig hos min hund igen, så fort som möjligt.

Anyway, den vänliga kvinnan i kassan förklarade att jag inte fick hantera espressomaskinen själv.
- Det är så lätt att bränna sig, och vår försäkring täcker inte det, sa kassörskan medan hon tog min mugg.
- Okej. Jag tar en cappuccino.
Kassörskan häller upp cappuccinon och räcker mig muggen utan att sätta på locket.
- Eh, nu om något är det väl lätt att bränna sig? säger jag, och räcker fram locket. Att stå och balansera mitt i gången med en mugg het cappuccino och ett lock som har en tendens att gå sönder samtidigt som tåget passerar växlarna söder om Stockholm C var inget jag var jättesugen på.
- Äsch, det är inte så varmt.

WHAT? Det heta kaffet med ångad mjölk som hon av försäkringsmässiga skäl absolut var tvungen att hälla upp åt mig två sekunder tidigare är nu helt plötsligt "inte så varmt"? Jag visste inte ens vad jag skulle svara.

Idag däremot är det måndag och jag jobbar hemma. Här får jag dessutom själv bestämma exakt hur jag vill ha min cappucino. :)

Fult trick!

I maj i år höjde SJ priset på kaffe i bistron från 10 till 15 kronor. Det motiverades med att de samtidigt bytte ut muggarna mot en större variant, så att man fick mer kaffe för pengarna.

Men nu är de små muggarna TILLBAKA igen. Himla fult trick, SJ! Nu har ni verkligen höjt priset på kaffet med 50%.

Tur att jag får kaffe gratis.

Bistrons öppettider

När man åker 6.20 från Stockholm C varje dag har man sina vanor. Det finns liksom inte tid eller ork för spontanitet. Fötterna styr en exakt samma väg, varje dag, så att huvudet slipper tänka. Ut genom dörren, ner för trappan, till tunnelbanan, ta en metro, ner för rulltrappan, på tåget, av vid t-centralen, upp för rulltrappan bort till bänkarna, sitta. Upp till tåget, in i bistron, ta kaffe, till sittplatsen. Rutiner.

Men ibland bryts rutinerna av att tågpersonalen vägrar öppna bistron före avgång. Då kan de sätta en mugg över kaffeapparaten med texten "stängt" på. Idag var det en man som inte respekterade detta. Dessutom var han dum nog att sätta sig i bistron med sitt kaffe som han hade tjyvat. Bistromannen blev jättearg.

Jag tycker att det är irriterande att behöva stå och vänta i bistron på att få ta gratis kaffe, men det är ju ändå upp till tågpersonalen att bestämma.

Mycket bra service!

I morse hade tåget inga numreringar på vagnarna, vilket skapade stor irritation och huvudbry hos passagerarna. De flesta gick in i bistrovagnen och frågade bistromannen vilken vagn de befann sig i. Bland annat utspelade sig följande konversation:

Tant: vilken vagn är det här?
Bistroman: 4
Tant: varför står det inte på tåget?
Bistroman: för att skyltarna är trasiga.
Tant: jaha, men det vore ju väldigt bra om det stod.

Eh, ja det är klart att det vore väldigt bra. Som att det var med flit. Bistromannen var mycket vänlig mot alla passagerare och jag fick lust att erbjuda mig att ställa mig utanför tåget och ropa ut vagnsnumren. Men precis då blåste konduktören i visselpipan.

Skyll på passagerarna!

I morse var tågpersonalen ovanligt irriterad. Alla verkade jättesura. Bistromänniskan fräste fram ett "ok, gör det då" på en fråga om det gick bra att ta te om man hade priokort. Sen blev tåget tio minuter försenat och det skyllde föraren upprepade gånger på resenärerna.

Tåget ska gå 6.10, tidtabellen är omlagd och tåget går tio minuter tidigare än normalt på grund av arbetet med tunnlarna i Graversfors. Det är bara det att om man har varit ute i god tid och köpt biljetter (vilket ju SJ faktiskt uppmuntrar genom att släppa ett fåtal billiga biljetter som tar slut först) så får man inte veta att tåget går tio minuter tidigare. Det står 6.20 på biljetterna och någon vidare information verkar de allra flesta inte ha fått. Det leder ju till att människor kommer rusande i sista sekund, och att många faktiskt missar tåget trots att de är "i tid" till stationen.

På måndagmorgnar är tåget nästan alltid helt fullt och idag kom det in på perrongen 3 minuter före avgång. Det i sig gör det omöjligt att avgå i tid eftersom det tar mer än tre minuter för alla att hitta rätt vagn och gå på med allt bagage. Dessutom kom då några "försenade" resenärer i sista sekund och slet upp dörrarna när de hade stängts, vilket ytterligare försenade avgången.

Förarens ENDA förklaring till förseningen var ändå att passagerare hade ryckt i dörrarna efter att de stängts, vilket lett till att tåget missat avgångssignalen. Det i sin tur skulle MINSANN leda till YTTERLIGARE förseningar, bara så ni vet det, och det är ert eget eller era medpassagerares fel!

Höjda priser

SJ har höjt priserna i bistron. Kaffet kostar nu 15 kr istället för 10.

De har även bytt ut muggarna. De är nu JÄTTEstora.

Tur att jag har svart priokort och inte behöver bry mig om vad man måste betala för kaffet.

Otrevligheter

Det är fullständigt onödigt av personalen på SJ att vara otrevliga.

Visst, jag fattar att det är tidigit på morgonen och att de är trötta. Jag fattar att många resenärer är besvärliga och att det är jobbigt. Men det är trots allt ett serviceyrke.

Om personalen inte har hunnit öppna bistron innan tåget åker och inte meddelar resenärerna om detta via högtalarsystemet så KOMMER resenärerna att stå i vägen tills de öppnar. Det är dessutom inte lätt att veta på vilka tåg det är ok att ta kaffe innan de har öppnat när man har priokort och på vilka tåg det INTE är ok. Det händer ofta att personalen glömmer att sätta på radion och när en passagerare frågar om den är på GÅR det att svara snällt och vänligt. Man måste inte fräsa.

Jag tycker inte att de där charmkurserna som SJ lär ha skickat sin personal på har gett så bra resultat.

Barnarbete

Då var det dags igen. Efter tre veckors ledighet satt jag åter på X2000 mot Norrköping i morse. Det mesta var som vanligt. Radion fungerade inte. Kaffet var svagt. Men det kan bero på att bistropersonalen bestod av en tioårig pojke. Tioåringar kan inte göra gott kaffe.

Dessutom tror jag att jag träffade konduktören med tofs som har diskuterats i kommentarerna. En blond karl med hästsvans och glasögon som glatt välkomnade alla nya passagerare och tyckte att det var himla trevligt att man skulle åka med just detta tåg. Dessutom förklarade han de trasiga dörrarna med att det var skånska dörrar. Då är det lite som det är. Tydligen.

Tyst bistro

I morse när jag gick till bistron satt en lapp på kassaapparaten: "Ni får ursäkta, men jag har knappt någon röst kvar."

Tänkte fota lappen, men vågade inte.

Oacceptabelt

Jag kan klaga mycket på SJ, en del är allvar, en del är skoj. Men vissa saker är bara helt oacceptabla.

SOM NÄR SJ:S PERSONAL HÄVER UR SIG RASISTISKA ÅSIKTER TILL PASSAGERARNA.

I morse i Bistron fick vi först frågan "är ni svenskar" och sedan förklaringen till frågan "det var två negrer här förut."

Är det en attityd som SJ vill förmedla till sina resenärer? Snubben borde få kicken omedelbart!

Plättar

Jag skulle vilja passa på att varna för plättarna i SJ:s bistro.

De ligger där i kyldisken och ser alldeles smaskiga ut. Runda och platta, med en liten bytta jordgubbssylt till.

Men de är inte smaskiga. De är torra och smakar plast.

Lyxresa

Jag åkte ett märkligt tåg idag. 11.50 tåget. Det var ett inter city, men inte en dubbeldäckare. Jag hade nästan glömt att de tågen fanns.

Som månadsbiljettsinnehavare får man ju glida i första klass på inter citytågen. Där var det nästan tomt och alldeles tyst. Bland de vanliga dödliga var det fullt och alldeles skrikigt.

Fast jag tycker att de kunde ha en egen bistro till första klassvagnen. Det var 101 vagnar till bistron från där jag satt. Gud vad jobbigt.

Stänger!

Varför, SJ, stänger ni bistron så himla tidigt när tåget är försenat? Det är som att bistron stänger en viss tid, oavsett när tåget ankommer till slutstationen. Idag var tåget ungefär 20 min sent. Det skulle gå 16.24, men gick kanske 16.45. Så stänger de bistron 17.10. Då har man ju knappt hunnit sätta sig!

Litet tips, SJ: stäng bistron vid en speciell plats istället, till exempel efter Gnesta. Då slipper vi stressa när tåget är försenat.

Bister bistrotant

Idag var det den suraste tanten som stod i bistron. Vi fick inte hämta kaffe för att tåget inte hade åkt. Men det åkte ju aldrig. Hur länge ska man behöva vänta?